Samarbete på Posterous

Posterous är en väldigt lättanvänd tjänst för att blogga. Det enda du behöver göra för att komma igång är att skicka ett e-brev till post@posterous.com så skapas din blogg. Om du bifogar bilder, filmer eller dokument i e-brevet så publiceras de också på bloggen. Ingen registrering är nödvändig – alla mail du skickar från den e-postadress du började skicka från kommer att publiceras på bloggen.

Dessutom finns det praktiska funktioner för samarbete. För att kunna redigera din blogg, byta utseende eller lägga till fler medarbetare på den behöver du dock registrera dig.

Posterous fungerar från alla telefoner som du kan skicka e-post från. Har du en Androidtelefon eller iPhone så finns det även praktiska appar. I de mobiler jag testat har det också gått att skicka mms till Posterous.

Läs mer om Posterous på Samarbeta online – Skriva tillsammans – Posterous.

Gamla inlägg om Posterous:

Blogga var som helst

Erica, Google och Posterous

Skriva tillsammans i Google Dokument

Google Dokument är ett utmärkt verktyg för grupparbeten av olika slag. Det kommer bäst till sin rätt för dokument som är relativt korta, så där 4-5 sidor. Ska ni arbeta med mycket längre dokument, till exempel ett examensarbete föreslår jag att ni gör ett dokument för varje avsnitt.

Filmen tillägnas alla stackars studenter som kämpar med de svårhanterliga samarbetesfunktionerna i It’s Learning. It’s Learning är förvisso bra till mycket, men inte till att skriva gemensamma texter, suckar denna prövade IT-pedagog.

WordPress för kursblogg

Den här filmen vänder sig i första hand till dig som aldrig bloggat förut, som förmodligen är lite skeptisk till bloggande men som söker ett sätt att publicera material för dina studenter och uppmuntra dem att diskutera det.

Är du van bloggare blir det möjligen lite intressant runt 11:30 när jag visar hur det funkar med teman för trådade diskussioner. Fast det visste du kanske också? I så fall är kan du roa dig runt 13:00, när jag totalt har glömt att spara mina inställningar.

Liten disclaimer: Jag visar i början av filmen hur du håller din blogg hemlig för alla utom dig själv och dina elever. Det tycker jag egentligen inte alls att du ska göra. Det är bara med för att du som känner dig osäker ska våga dig på att blogga. Det är mycket roligare att blogga öppet, har du tur får du nämligen nya vänner som delar dina intressen. Eller i det här exemplet, studenter som söker din kurs.

Om du senare ångrar dig och vill ge andra en chans att besöka bloggen går du till panelen och väljer Inställningar – Skydd.

Med Facebook genom krisen

Söndag 7 mars vaknade jag med vänster sida förlamad. Efter ambulanstransport konstaterades att jag drabbats av en stroke. Samma dag på eftermiddagen, fortfarande i chock loggade jag in på Facebook via mobilen och uppdaterade min status ”Lägger på csk. Har fått en stroke säger fattar inte känner mig som vanligt minus vänster sida”

Så här drygt en vecka senare tänker jag att det var det bästa jag kunde gjort. Facebook blev livlinan som hjälpte mig genom krisen. Det blev rätt på så många plan.

Först rent praktiskt: genom statusuppdateringarna har jag kunnat berätta för arbetskamrater, vänner, bekanta och släkt om vad som hänt från dag till dag. Från sängliggande till rullstol och sedemera gåträning: allt har jag kunnat berätta så snart det hänt. Och jag har kunnat berätta för och kommunicera med alla. Även om jag tycker mycket om IT-mamman, Öpedagogen, Elza, Fotofinnar-Gunilla, Burk-Anna och Skolväskan-Kimme hade jag väl aldrig kommit på tanken att ringa eller maila någon av dem för att berätta vad som hänt. Så nära vänner är vi nog inte. Nu vet de, oeh det är skönt. Det var också praktiskt att berätta för alla på en gång. Min chef, som läst den första förvirrade statusen, ringde upp min man på söndagskvällen och lovade att ta hand om allt praktiskt på jobbet. Det uppskattade vi, en kväll då kraften behövdes på annat håll.

Sedan det uppenbara, sociala: via hundratals kommentarer och meddelanden vet jag att många tänker på mig. Det värmer och gör gott i läkeprocessen. När jag nu en vecka senare är ledsen och tycker oerhört synd om mig själv blir jag tröstad av att logga in via mobilen och läsa alla kommentarer. Den för mig mindre väntade sociala effekten var beröringspunkterna med andra som kämpar med egen rehabilitering, det får mig att minnas att jag inte är den enda som har det tufft och att vi kan inspirera varandra att orka vidare. när en olyckssyster skrev i sin status ”Nu j-lar – Kan Åsa gå i trapper ska jag klara av att handla!” blev jag så glad att jag nästantog ett skutt med rollatorn.

Det allra viktigaste Facebook hjälpt mig med i bearbetningen har varit att sätta ord på vad som hänt. En typisk statusuppdatering är kort och rubrikartad. Att på det viset formulera min situation har både hjälpt mig att förstå och bearbeta det som hänt samtidigt som det varit en del i ett viktigt socialt identitetsskapande. Nej, jag är inte en medelålders handikappad tant, jag är en kämpande ugglemamma som tänker besegra detta. Min status är: ”Dagens prestation: sjukgymnastik. Har gått 10 meter. Får man Baddaren då? Eller kebab Silverkryckan?” (Det där med kebab skulle egentligen inte vara med. Det är svårt att skriva på mobilen under täcket.)

Det finns många slutsatser att dra av den gångna veckans händelser:

  • Håll koll på ditt blodtryck om du ofta sitter stilla vid datorn.
  • Skaffa dig ett nätverk online, du vet aldrig när du behöver det.
  • Sätt in vettiga patientdatorer på sjukhusen och öppna upp för trådlös Internetaccess.

Den viktigaste slutsatsen för mig blir: min historia är inte unik. Detta är bara ett exempel på kraften i sociala medier. De viktiga drivkrafter jag upplevt denna besvärliga vecka: berätta, kommunicera samt formulera och bygga en självbild torde vara viktiga för många andra inte minst i det hårda arbetet att vara tonåring. Därför är det sorgligt om vi låter oss skrämmas av medier och fördömande ”experter” som predikar om det osunda i att vara privat på nätet och det flyktigt ytliga i kommunikationen. Sociala medier är en arena för kontakter som är nära på avstånd.

DSC00103

”Hela natten ville de att jag skulle le” (foto på strokigt leende och trött självironisk status på morgonen 8 mars. )

Åsa Kronkvist, 16 mars 2010

Facebookgrupp för kursdiskussioner

Äntligen kom frågan jag så länge hoppats på från en av våra lärare:  hur kan jag använda Facebook för att diskutera med mina studenter. Här är svaret. Det är lätt som en plätt.

I ärlighetens namn får jag erkänna att läraren som frågade hade fixat det själv innan jag ens hann börja på filmen. Men den kommer här i alla fall, för dig som ännu inte provat.

Listor på Facebook

Den här filmen kom egentligen till mest på skoj, som en blinkning till så väl de vänner som är engagerade i samma sociala spel som jag som de som uttalar viss trötthet över vår önskan att interagera kring spelet. Men tricket jag visar är bra för alla som ibland vill styra så att deras inlägg och aktiviteter bara syns för en begränsad grupp på Facebook. Och om du aldrig sett spelet i fråga får du en snabbintro i vad det går ut på i början av filmen.

Enkäter och ekvationer

Jag känner mig riktigt Google-tjatig nu, men det kommer så mycket nyheter hela tiden på Google docs.

I formulärskaparen finns nu möjlighet att lägga in sina frågor över flera sidor. Dels är det smart om man ska skapa en lång enkät, så respondenterna inte behöver skrolla så långt. Den verkliga finessen är dock att man nu kan skicka folk vidare till olika sidor i enkäten beroende på vad de svarat på en fråga.

google-ifquestion

Lite lurigt är det att få ihop det på ett bra sätt. I mitt exempel gjorde jag en sidan 2 med frågor till de som äter frukost och en sidan 3 med frågor till de som inte äter frukost. När jag testade min enkät upptäckte jag att de som svarat på sidan 2 sedan kom vidare till sidan 3, och det hade jag förstås inte tänkt mig. Efter lite klurande kom jag på att skapa en sidan 4 också, och se till att det var dit frukostätarna kom efter att de svarat på sina frågor.

En annan nyhet är att det nu finns en formuläreditor tillgänglig när man skriver textdokument. Den har masor av symboler. Det var nästan bara pi jag kände igen….

google-ekvation

Snygga formulär på Google Docs

Äntligen! Jag har ingen aning om när det infördes men nu finns det massor av snygga templates för formulär på Google Docs. Jippi!

När du redigerar ditt formulär så klicka på knappen Tema och välj och vraka.

docs-form1

Svara gärna på min snygga enkät här >>

 

PS1. Hur man skapar själva formuläret? Kolla på min film från i våras.

PS2. I förhandsgranskningen såg det inte bra ut med åäö, men det blev bra sedan när jag tittade på det riktiga formuläret.

PS3. Det svåraste nu är att välja och vraka. När jag testade fanns det 68 olika teman. Här är några till jag gillade:

docs-form2

Två böcker att läsa i sommar

books

Just lagom inför sommaren har två av mina favoritbloggare gett ut böcker. Underbart. (Det blir ändå ingen vettig kontrast på skärmen om man försöker sitta med datorn i solen.)

Elza Dunkels, som bloggar på Nätkulturer, är en av mina absoluta favoritskribenter. Hon har en suverän förmåga att vända på perspektiv så att alla förutfattade meningar utmanas och jag andlöst inser att företeelser har så många fler nyanser än de jag sett vid en första anblick. Vad gör unga på nätet? är en pappersbok. Du kan beställa den från förlaget, eller gör som jag och se till så ditt bibliotek köper in den så att många fler kan få läsa.

Simon Winter och Per Johansson bloggar på Infontology. Det var nog den allra första blogg jag började följa. Digitalis filosofi är en lärarhandledning kring om hur teknikutveckling, informationshantering och kommunikation påverkar oss och vår värld. Boken är finansierad av .SE och kan beställas gratis eller laddas hem som pdf.