Uggleblogg

EtherPad är ett enormt snabbt och enkelt sätt att samarbeta om text. Ingen registrering, inget lösenord. Bara att börja. Och jättekul

[kml_flashembed movie=”http://www.youtube.com/v/9_cYECiFBKw” width=”425″ height=”350″ wmode=”transparent” /]

Jag tror inte jag gjort någon föreläsning det senaste året utan att inspireras av och berätta om sådant jag lärt mig via bloggen. Just idag använde jag bland annat material från IT-mamman, från när kajsasi’s elever började i ettan samt från Erica. Andra dagar är det andras idéer och material jag lånar glatt av. På samma vis som jag hoppas ni lånar från mig. Tack alla för att ni finns!

Själva presentationen finns på SlideBoom. Men det är bara några få bilder och jag pratade i 90 minuter, så jag vet just inte om den är något att se. Förutom att det är kul att se att det gick så bra att bädda in YouTube-filmer i Powerpoint med nya iSpring Converter 4.2. En gång krashade PPT, men sedan gick det bra.

De flesta av er har jag aldrig träffat, ändå räknar jag er utan att tveka till mitt nära nätverk. Vi sitter liksom alla i samma båt, och med hjälp av varandra är det en fröjd att navigera bland IT-vågorna. Och detta leder fram till en unik bild:

Ugglemamman och IT-mamman i samma båt, för första gången även i fysisk form. Foto: Nils Sundberg. Tack till dig med!

Utan mina nätverk är jag ingenting skrev Henrik tidigare idag, och jag log igenkännande. De senaste dagarna har jag funderat just på det, hur nätet är enormt stort men samtidig nära och alldeles gripbart.

Nätet är enormt stort. Möjligheterna är svindlande. Det finns så många fantastiska människor att lära känna, så många erfarenheter att få dela.

Samtidigt är nätet alldeles nära och gripbart. Var och en som bidrar till att fylla nätet med innehåll är en människa, med röst, erfarenheter, prefrenser och sammanhang. Det som slog mig häromdagen är att jag väljer platser på nätet beroende på vem jag vill ha kontakt med, och att de platserna upplever jag egentligen som precis lika påtagliga som barndomens fysiska platser för möten.

Precis som jag då visste att Lena ofta fanns i hagen hos hästarna och Thomas på minigolfbanan, så vet jag nu att Kalle finns på Skype, Elza svarar snabbt på bloggen, Joachim är på hugget på Facebook och Henrik är kvick på Twitter. (De finns förstås på andra ställen också, men det är där jag vet att jag hittar dem när jag behöver dem.)

Häromkvällen satt jag i ett arbetsmöte och vi kom att prata om TipCam. En fråga till Henrik på Twitter:

… och en minut senare fick jag svar:

Så enkelt det blir när nätet inte blir stort och oöverskådligt, utan en sfär befolkad av människor och man vet var de finns och vilka erfarenheter de har att dela med sig av.

Det är väl detta jag önskar att alla pedagoger (och andra med förstås!) måtte få uppleva. Inte bara nätet som en enorm värld av oändliga möjligheter, utan också nätet som en väldigt nära mötesplats för att hitta kollegor att dela och utbyta med.

Slutligen, alldeles särskilt fröjdefullt blir det kanske ändå när världarna möts. I onsdags hade jag glädjen att träffa en hel rad nätvänner, men kanske alldeles särskilt decembertjejen och itmamman som jag så länge känt mig nära på distans. Det var kul!